bortbytingens

Det var en ren slump att jag satt vid annonsidan på internet den dagen. Det fanns en annons med ett gammalt tapetlager. Jag bläddrade snart förbi den och tänkte inte så mycket mer på den just då. Ett par veckor senare ramlade jag över samma annons igen. Nu började jag grunna lite över den. Låg den fortfarande uppe? Hm, ja men jag kan ingenting om tapeter så det är ingenting för mig. Det gick ett par veckor till, när jag kom in på samma annons igen. Men vad fasen, är det ingen som vill ha gamla tapeter?? Jag bestämde mig för att ringa. Det var en man som hade tagit över måleriaffären efter sin far i slutet på sjuttiotalet och då hade han stuvat undan alla pappas gamla lager i ett magasin och moderiniserat. Nu skulle han sälja affären och tyckte att det var synd om inte de gamla tapeterna kunde komma till nytta.
Fadern hade tagit över samma affär nästan fyrtio år tidigare.

Någon hade ringt på annonsen men ingen hade kommit och tittat. Han skulle ta en bild eller två och försöka maila över så fort han fick hjälp med det tekniska.
 
Senare på kvällen fick jag en bild på en helt underbar trädtapet. Jag ringde genast upp; "jag kommer imorgon!". Det fanns ingen tid att spilla, den här tapeten ville jag se i verkliga livet.

Tja. Jag stod snart där med ett stort tapetlager, som skulle fraktas modiga många mil för att kunna komma hem och många resor blev det, både med och utan släp, och en och två bilar. Men det var värt varje minut. Nu var lagret mitt. Det här är ett par år sedan och jag har blivit rejält biten av tapeter sedan dess.